Användningsområden

Under historia så redogörs det för en del historiska användningsområden på vissa ospecifika – som specifika – områden på jorden i forntiden. Men det mest förekommande användningsområdet för asfalt är som den del av överbyggnaden i gator, vägar, flygfält osv. som består av bitumenbundet

stenmaterial, t.ex. asfaltbetong. Här används asfaltbeläggningen som bärlager, bindlager (även kallat förstärkningslager) och slitlager. Bärlagret, som är underst, är precis som bindlagret, byggt för stabilitet, utmattning, åldersresistens och punktbelastning. Slitlagret har utöver dessa egenskaper även en konstruktion som är principbyggt för slitage, oljespill, ytavvattning, friktion och bullerreducering. Beroende på vad för förutsättningar samt hur trafikerat området är, så finns det olika sorter av bindlager, bärlager och slitlager. Massabeläggningar, indränkningsbeläggningar och ytbehandlingar är de vanligast förekommande typerna.

Massabeläggningen breds ut med en asfaltsutläggare och packas. Såväl blandning som utläggning utförs i vissa fall med samma självgående maskineri. Ytterligare packning av massabeläggningen utförs med vältar. Denna sortens beläggning kan användas till såväl bindlager, bärlager och slitlager. För att öka skyddet mot dubbade däck kan bitumenpreparerat stenmaterial utspridas och invältas på slitlagret.

Indränkningsbeläggningar används som bärlager.

Ytbehandling är endast till för slitlager och går ut på att bindemedlet, t.ex. bitumenlösning, sprids ut och omedelbart därefter sprids stematerial ut i sådan mängd att bindemedlet täcks. Efter det så följer en packning med vältar. Dubbel ytbehandling förekommer, då detta förfarande upprepas.